Värdiga vinnare och nödiga adelsmän - Hosjö Open 2008 är till ända!

Precis som det spanska fotbollslandslaget målades de upp som laget som inte kunde vinna. En stjärnspäckad trio som blivit synonyma med uttrycket ”nästan ända fram”. Men likheterna med Spaniens fotbollseleganter visade sig vara tydligare än så. För även om de inte tvingades vänta i 44 år var 2008 året då Flaggstångsknoppsputsarna inte bara besegrade sina finalmotståndare utan även sina inne demoner.
– Nu lägger vi beachvolleybollen på hyllan, säger Flaggstångsknoppsputsarnas kapten Kristoffer Pettersson i segerruset efter bärgandet av den efterlängtade Hosjö Open-titeln.

Precis som förra året omgärdades årets upplaga av Hosjo Open av osäkra väderprognoser. Förra året blev det sommarens hetaste dag, sådan tur hade inte arrangörerna denna gång. Men trots två skurar blev turneringen återigen en succé med rekordstort antal deltagare, god publiktillströmning och en storartad After Beach-fest. Men det alla naturligtvis pratade om efter turneringen var laget med turneringens längsta namn som äntligen nådde ända fram.Flaggstångsknoppsputsarna gick obesegrade genom turneringen och slog i slutspelet i tur och ordning ut Tragik, D-6 bollarna och Lepra BC innan den så åtråvärda kunde lyftas i skyn. En värdig avslutning på en lyckad turnering.

Noterbart i övrigt från årets Hosjö Open:

- Årets överraskning: Chanslösa.
Lennart Johansson, Jesper Öhlin och Manuel Walter var rankade i den lägsta gruppen men visade i gruppspelet upp ett spel värdig ett topprankat lag. I kvartsfinalen besegrades sedan regerande mästarna Grabbarna innan orken tog slut i semifinalen. En fin fjärdeplats dock för en allt annat än Chanslös trio.

- Årets flopp: Grabbarna
De regerande mästarna gick visserligen till slutspel, men väl där åkte de ut mot ett nykomponerat lag från den lägsta seedningsgruppen. En missräkning för Grabbarna som även förlorade en match i gruppspelet och visade sig vara väldigt mänskliga.

- Årets färgklick: The Bonnläppers.
Det kanske känns tjatigt, men förra årets publikfavoriter gjorde det igen. Entrén på en åkgräsklippare med påskkärringsskrud var tillräckligt för att vinna utstyrselstävlingen med hästlängder. Att de sedan gick till slutspel gjorde inte saken sämre.

– Årets lirare: Johan Sönnerlid.
Han är inte bara en av de längsta i turneringen, han är förmodligen den coolaste också. Med ett nästan läskigt lugn styrde han finalen och petade in fler poäng än motståndarna Lepra kunde hantera. Vinnarreceptet: En rejäl fylla dagen innan.

– Årets bittraste: Pelle Norén.
Hoppade av laget förra året, blev petad av sina söner och bildade tillslut ett veteranlag. Framgångarna uteblev för turneringens största snackpåse och hans vapendragare. Efter turneringen skylde Pelle förlusterna på sina medspelare, för lite regn, för mjuka bollar, dåliga domare, för lite gin och för dåliga gener.

– Årets mest ambitiösa: Max Eriksson.
Lagkaptenen i Maxat satte sig i bilen på fredagen och körde i fem timmar från Karlshamn för att deltaga i Hosjö Open. På söndagen satte sig en trött Max återigen i bilen för att åka de fem timmarna hem igen. Med sig i bilen hade han en stor dos respekt från arrangörerna och förhoppningsvis också från sina motspelare. Välkommen tillbaka nästa år Max!

– Årets räddare i nöden: Mikael Bylund.
När först musikgruppen och sedan tekniken svek ryckte Mr 100 in och såg till att publik och spelare fick njuta till ljuva toner. Ur sitt polska vrålåk dunkade musiken ända tills DJ Mange & co fick ordning på kablar och skivor. Tack för det Micke!

– Årets försvinnande: Carl von Kraemer.
Dags för gruppspelets sista match. En avgörande sådan mellan Von Brunkers och The Bonnläppers. Vinnaren till slutspel. Det förstnämnda laget upptäcker sig sakna sitt trumfkort, den adliga Boråsaren Carl von Kraemer. Utrop efter utrop i högtalaren förblir resultatlöst. Adelsmannen är borta. Var är han? Svar: Även adelsmän blir dåliga i magen. Carl kände ett desperat tryckande behov och begav sig till toaletten. Men han valde inte den som finns på badplatsen, inte den som finns på campingen, inte heller den som finns i servicehuset. Han gick hela vägen upp till torget i Malmköping för att utföra sitt behov på den offentliga toaletten vid Stadshuset. För många (inklusive undertecknad) mest kända som knarkarkvartar. Väl tillbaka vid turneringen hade hans lag tvingats slänga in en ersättare och ett ögonblick senare var de utslagna. Men å andra sidan, nöden har ingen lag.

Det var ett sammandrag av årets turnering. I skrivande stund håller den slarviga skribenten på att samla in resultaten från turneringen då han tappade bort lappen med resultaten efter turneringen. Men snart är listan åter komplett och då kommer alla resultat redovisas. Håll till godo.

Tack alla för en strålande turnering!